Håkan

Jag gillar verklgen den här stan och kommer nog aldrig att sluta att imponeras över de höga husen och den otroliga mångfald som finns här. Både gällande människor, mat, kulturer och utbudet av allt. Jag kan gå omkring på gatorna oädnligt länge, helt planlöst och bara insupa intryck och njuta av pulsen och allt som händer.

 

Freedom tower

 

Nu gör sig kanske inte planlöst vandrande i oändlighet speciellt bra då man reser med sin familj, så idag hade vi en plan. Planens inledning var att vi knallade 23 gator söderut till hörnet av 11 avenyn och 34:de gatan. Vi bor på 57:de gatan. Manhattan är ju till stora delar ett rutnät där gatorna går i öst-västlig riktning (typ) och är i stigande nummerordning  ju längre norrut man kommer. Avenyerna går i nord-sydlig riktning (typ) och är numrerade från öst till väst. Bortsett från några av avenyerna som inte heter nummer utan har andra namn, Lexington, Park och Broadway tror jag det är. 

 

 

Det är i alla fall lätt att hitta eftersom man i princip kan navigera med gatunummer och numret på avenyerna,  Vi lyckades navigera oss ner till ovan nämnda korsning och där börjar "The High line" som vi klev upp på. Det är en nedlagd järnvägssnutt som byggdes upphöjd över gatuplan och togs i bruk 1934. Den gick genom lagerlokaler och fabriker och användes för att transportera varor och gods till dessa. I slutet av 1950- talet övergavs den och nu är den alltså åter i bruk, men idag som en park och ett promenadstråk.

 

 

Det var hett uppe på gångbanan och de 2,3 kilometerna tog på krafterna, Men jag kan verklgen rekommendera ett besök här. Klart annorlunda och mycket fint ordnat, 

 

Stopp nummer två blev World trade center, där tvillingtornen tidigare stod. Idag har de gjort platsen till en minnesplats och man hedrar alla omkomna och drabbade, samt de som arbetade med räddningsarbete under katastroten. De har på platsen där tornen stod, gjort två gigantiska vatten pooler som jag antar tar upp de två fyrkanter som tidigare var grunden till de bägge tornen. Inte utan att man blir lite impoinerad över hur de engagerat sig och lyckats skapat en superfin plats här nu. 

 

Men andakt och lite tagna av det hela så drog vi vidare för nästa punkt på dagordningen.

 

Den punkten var Grand Central station och den världsberömda ostronbar som finns där. Jag har alla tidigare gångerna jag varit i New York haft ambitionen att gå dit, men det har av olka anledningar aldrig blivit av. Men idag hade jag ju sällskap och draghjälp av både Edvin och Pernilla som också gillar ostron. Vi tog tunnelbanan från Wallstreet hela vägen upp till Grand Central Station.

 

Det är ju lite special med en ostronbar under jord på en tågstation, men de har inte sparat på krutet gällande utbud kan jag lova. Det fanns säkert ett 20-tal olika sorters ostron på menyn. Vi beställde in 5 olika sorter som vi fick prova på. Det var inte helt oväntat riktigt bra grejer och vi konstaterade att dessa ostron var av en helt annan klass än de vi fick i New Orleans. Där var de nästan lite sötaktiga och sumpiga. De hade inte det där fräsha salta som vi är vana vid från de franska ostronen vi får mest av i sverige. Nåja, nog om ostronprat. Edvin var mycket nöjd med smaken och utsåg sina favoriter bland de 5 sorterna,

 

 

Eftermiddagen spenderade vi på taket och poolen på hoteller och efter en dusch så tog vi en promenad i central park innan middag. Det är ju också en rätt impnerande plats. Och stor är den. Drygt 5 kilometer lång och ca 1 km bred. Vi knallade en liten sväng i södra delen. En kul detalj är att vi i mörkret, som nu börjat lägga sig, såg eldfugor under några träd. De flög omkring och lyste där i mörkret. Är inte det ett konstigt flygfä så säg!?

 

 

Kvällens middag skulle komma att bli en favorit i repris. Vi var på detta ställe även förra gången vi var här då Bella också var med. Det är ett ställe som heter Burger Joint och ligger innanför ett skynke i lobbyn till hotellet Parker New York på 57:de gatan.

 

Lite speciellt och helt utan möjlighet att hitta dit om man inte vet om det. Man måste liksom smita in bakom front desk och ett skynke för att hitta en liten korridor och längst där inne är det en dörr som leder in till Burgarnästet. Det är ett mycket enkelt och lite ruffigt ställe som fokuserar på en sak. Burgare. 

 

Man väljer antingen hamburgare eller cheesburgare och man väljer sin stekgrad. Sedan köpte vi till lite pommes och saltgurka som tillbehör. Jag behöver kanske inte säga det, men burkarna är rätt så goda. Miljön gör såklart också sitt till för att höja upplevelsen, men jag skulle säga att Uppsalas burkarställen skulle få sig en matchi jämförelsen.

Nöjda och mätta promenerade vi de ca 1000 metrarna vi hade hem till Hotellet. Med ljudet av sirener som studsade längs väggarna och ångan som pyste upp ur brunnslocken i gatorna. 

 

 

Imorgon har vi ett par saker att pricka. Sebbe vill äta New york-pizza som tydligen är känt, och Edvin vill tillbaks  till Brooklyn och se hur det ser ut på det ställe där vi bodde förra gången vi var är. Sedan drar vi vidare mot stranden igen för tre dagars strandliv. "Brännan måste ju få sitt", som Pernilla brukar säga.