MENY
Elvis Presley var en amerikansk musiker som agerade under mitten av 1900-talet. Han spelade in jättemånga låtar och blev jättekänd och jätterik. Han hade ett stor och lyxigt hus också. I Memphis. Med den inledningen som förmodligen golvade alla läsare med överaskande fakta så tänkte jag locka er att läsa vidare och få vår upplevelse av dagen.
Jag antar att de flesta som bemödar sig med att läsa mina rader redan vet allt som finns att veta om den gubben. Det kommer möjligen någon mer snaskighet och mer om själva Graceland längre fram, men jag tänkte inte spilla tid på att berätta mer utförligt om honom eller hans karriär.
Jag tänkte inleda med att reflektera lite över trafiksituationen här i förenade staterna. Det har nämligen en annan kultur här kring hur man bör agera i trafiken. Vi har ju nu spenderat knappt ett dygn och drygt 240 mil på vägarna här i landet så jag har färska upplevelser att grunda mina reflektioner på.
Hastigt och tillfälligt uppsatta trafiksignaler.
Jag måste säga att man förundras över hur vissa saker är ordnade i ett land som ligger i framkant på så många områden här i vår nutid. Eller......? Ett exempel är då man kommer till ett trafikljus. Där har man löst det hela med att hänga upp trafikljusen i lite vajrar tvärs över vägen.....??
Sedan har vi som sagt det här med trafiken och hur folk kör. På de stora vägarna så är det i princip alltid tvåfiligt i vardera riktningen, men ofta tre eller fler, beroende på hur nära städer man är. Jag väljer i möjligaste mån att hålla hastighetsbegränsningen + någon mile/hour och ligger i högra eller möjligen mittenfilen, om jag inte tillfälligt går ut och kör om någon. Ja ni vet ju hur det brukar funka i trafiken.
Här tycks det råda någon slags individuell tolkning för var och en och inte vara någon allmän grundregel att den som kör långsamt bör hålla sig till den högra filen. Det blandas friskt i detta och det är ofta som det ligger någon jävla tröttluva och söndagskör i snabbfilen till vänster. Men det verkar inte som att någon har problem med det. Konsekvensen är att man måsta vara väldigt vaken då man kör ute på highways eller motsvarande.
Sen har vi långtradarna. De har en hastighetsbegränsning på 70 miles/hour, dvs ca 110 km/h. Den håller de inte så ofta, och dessutom så kör de som om de vore vanliga personbilar. De drar sig inte det minsta för att dundra om i högerfilen och slänger sig hastigt fram och tillbaks mellan filerna och verkar anamma störst-går-först mentaliteten. Det har de i och för sig rätt i, för det är ju ingen höjdare att smälla med en långtradare i 120 km/h!
Nåja, vi har lyckats att klara oss från incidenter och eftersom jag är så erfaren, lugn och planerande och kör så bra så är det ingen match för mig att navigera bland alla andra tokdårar i trafiken.
Ingången till Elvis mansion Graceland. Det skulle spelas in film i dagarna så man förberedde för vinter. Därav de vita skynkena på marken.
Tidig eftermiddag anlände vi som sagt utan trafikincidenter till Memphis och enda anledningen att vi valde att åka dit var för att besöka Graceland. Graceland är den fastighet som Elvis, då 22 år, köpte för drygt 100 000$ då han 1957 återvände till sin hemstad efter sin militärtjänstgöring. Han skulle sedan komma att bo där de resterande åren av sitt 42-åriga liv. Ett liv som slutade i badrummet på Gracelend. Dödsoraken fastsälldes till hjärtinfarkt och enligt obduktionsrapporten så skall inga droger ha varit den direkta orsakat till det hela.
Vardagsrum och pianorum
Idag är Graceland en industri i bolaget Elvis Presley Enterprise som värderas till runt 1 miljard Sek och ägs till 15% av Lisa Marie. Själva Graceland är egentligen bara själva fastigheten och marken som tillhör den. Det är inte så bara i och för sig, men rakt över gatan från själva kåken ligger ett gigantiskt Graceland center med massor av hitte-på-butiker där man säljer allsköns skit och krimskrams till ditresta. Därifrån utgår också de olika turerna man kan åka med på.
Biljardrum inrett med jättemycket tyg i tak och på väggar.
Vi åkte på rundturen som tar med besökaren in i själva huset och ger en rundvandring på området med tillhörande byggnader, trädgård och även begravningsplats faktiskt. Med en mycket ödmjukt utformad staty som ni ser nedan.
Ödmjuk staty
Rundturen var bra ordnad där varje deltagare fick en interaktiv padda med hörlurar i vilken man fick information presenterad för sig allt eftersom man tog sig runt i rummen och på markerna. Min första reflektion var kring hur E Presley hade valt att inreda och att det ju var annorlunda under 50-60-talet. Jag konstaterar att jag och Elvis troligen hade haft olika uppfattning om hur vi skulle inreda våra hus även om det var idag.
Köket
Här lagades det en och annan dagobertmacka med trippel bacon, extra jordnötssmör extra allt skulle jag tro.
Matrummet
Elvis var inte direkt återhållsam med lyx och det var, ett för den tiden, mycket påkostat hus med specialbyggda möbler, guldpläterade kranar, trippla TV-apparatar i TV-rummet osv osv. Det var en mycket familjekär man som också gillade att hänga med sina polare. Så det fanns många utrymmen för umgänge i huset. Squashbana, biljardrum, mediarum, "djungelrummet" med bar, vardagsrummet, pianorummet osv. Han hade också hästar på området, och ett antal golfbilar som han och polarna brukade fylleköra ute på den gata som går utanför huset och som senare skulle döpas till Elvis Presley Boulevard. Så han var nog gissningsvis en rätt kul prick att umgås med.
Elvis dog i sitt hem och begraves sedan på en begravningsplats som inte är där han ligger idag. Hans far Vernon valde att ta "hem" kvarlevorna till Graceland och idag är Elvis begravd där bredvid sin mor Gladys, sin far Vernon och sin farmor Minnie Mae.
Vi tyckte på det stora hela att det var en intressant och väl investerad eftermiddag och det känns onekligen stort att Kungen själv glidit omkring just här då han levde. Edvins upplevelse var lite mer, hur skall vi säga, nyanserad, och hans bedömning var en 4 av 10. Han kommenterade det hela med att ja, jag vet ju vem Elvis var, men jag är kanske inte direkt så intresserad av honom.
Efter denna faktiskt ganska omvälvande upplevelse så kastade vi oss ut bland blådårarna i trafiken igen och satta av mot Nashville där vi nu skall spendera tre nätter. I ett hus som inte kommer att ha samma charm som vårt shack "Electric Blue" hade på Shack-up-Inn,
0