MENY
9Gårdagen tog oss från NOLA, eller New Orleans Louisiana som förkortningen står får, och genom ett ganska platt Mississippi norrut till en liten stad som heter Clarksdale. Det är en liten stad, som är huvudstaden i Coahoma county i nordvästra hörnet av staten, i det som kallas Mississippi delta region. Staden har ca 20 000 invånare. Här sitter jag nu i en gungstol på verandan och skriver mina rader.
Morgonpigg skribent.
Clarksdale har fått sitt namn efter en herre som grundade staden i mitten av 1800-talet, en mister John Clark. Den var tidigare indianstammen Cochtaw som ägde landet, men som på många andra platser så drevs de brytalt bort av de vita nybyggarna som stal deras land. Slaveriet var utbrett i regionen under under andra halvan av 1800-talet och det finns uppgifter på att Coahoma county 1860 befolkades av drygt 5000 afroamerikaner och ca 1500 vita. Bomullsplantagen var vanliga och stället vi bor på var tidigare ett för regionen känt sådant.
Solnedgång på Shack-Up-Inn
Idag domineras befolkningen fortfarande av afroamerikaner. Staden eller området betraktas som Bluesens vagga och har varit hem till en lång rad kända blues-musiker. Innevånarna i Clarksdale är kända för sin kamp för mänskliga rättigheter och polisen i staden är på samma sätt kända för att motverka densamma. Martin Luther king var på besök i staden 1958 i sin kamp för svartas rättigheter och i samband med det så så uppmanade han befolkningen till en stor protest där 1000-tals protesterade på gatorna. Kampen fortgår än i dag och så sent som 2013 var det stora rubriker då den öppet homosexuelle borgmästarkandidaten Marco McMillian hittades brutalt ihjälslagen nära staden Sherard i vad man tror vara ett hatbrott.
Den berömda platsen Crossroads i Clarksdale där väg 61 och 49 korsar varandra.
Staden är också känd för "Crossroads" som figurerat i många filmer, bland annat den i sverige kända filmen med samma namn där Ralph Macchio spelar en klassisk gitarrist (Eugene Martone) som drömmer om att bli en berömd bluesgitarrtist. Han tar hjälp av Willie Brown som sluter ett avtal med djävulen. Legenden som filmen grundar sig på berättar att den legendariske bluesgitarristen Robert Johnson här sålde sin själ till djävulen för att i utbyte bli en framgångsrik bluesgitarrist. Johnson anses idag var fadern till stilen Delta Blues. Han är en stark influenser för många musiker och valeds postumt in i Rock and Roll Hall of Fame 1986 och hans singel "Cross Road Blues" valdes in i Grammy Hall of Fame 1998.
Vi har via tips i en guidebok, tack Mattias, hittat Shack-up-Inn där vi nu spenderat natten. Det är mest en av oss som går igång på detta fantastiska ställe som alltså ursprungligen var ett bomullsplantage. Idag består stället av ett 50-tal skjul som man "inrett" till beboelig standard. Detta faktum kan nog emotsägas av ca 75% av vårt sällskap, men nu är det ju jag som skriver bloggen så deras tveksamma inställning till standarden kan vi bortse ifrån. Bilderna talar sitt tydliga språk och här kommer en radda av dessa.
Tveksamma 50% utanför lobbyn
Den för kvällen tomma scenen på Shack-Up-Inn
Fungerande Cheva.
Tidigare fungerande bensinpump. Stolen funkar fortfarande bra.
Utdömd Ford
Gosse på nybygge
Då den värsta chocken av intrycken lagt sig hos de resterande 75%-en så drog vi ner till staden som ligger ca 3 km härifrån och gick på en av stadens bluesklubbar, Ground Zero där man hade livemusik.
Själva centrum av staden kändes väldigt öde, och på de mörka gatorna stod det små samlingar med människor och hängde. För en försiktig svensk på besök så tedde sig det hela en smula osäkert och det var en del tveksamheter bland stora delar av vårt sällskap om vi verkligen skulle gå ur bilen och gå in på stället. Men lycklicktvis så lät sig alla övertalas och vi fick en kväll på en ohyggligt cool klubb som till delar ägs av Morgan Freeman.
Tripp trapp trull. I längd och i engagemang kring själva stället. Även om de tre första efter hand blev mer eller mindre frälsta i Ground Zero och njöt i fulla drag av musiken, ölen, vibbarna och kvällen.
The Band
Vi kan alla konstatera att det senaste dygnet för alltid kommer att finnas kvar i våra minnen som något fantastiskt och som man sällan får uppleva. Nu skall vi med lite vemod lämna denna underbara plats och dra iväg norrut till Memphis. Dagens agenda innefattar bland annat ett besök i Elvis gamla mansion Graceland i Memphis Tennessee. En dryg timmes färd norrut och sedan vidare mot Nashville där vi landar innan kvällningen. Återstår att se om det boendet faller 75% mer på läppen :)
Rock on Y'all!
0