Håkan

Så har vi då landat på svensk mark igen efter ganska precis 4 veckor på luffen. Det här inlägget postas i Taxin från Arlanda nu på morgonen.

Eftersom vi känner att vi halkat efter lite på näringsfronten nu efter fyra hektiska veckor på resande fot, så ville vi ju se till att avsluta hela kalaset med att fylla på lite extra så att vi inte kommer hem utarmade och riskerar skörbjugg. Det har från stund till annan känts lite påvert med mat och dryck under resan.... Jag minns tydligt vid ett tillfälle i Nashville, då jag kände en liten antydan till hunger. Den sista måltiden så att säga, blev något som nog kan sammanfatta känslan kring det här med matkulturen i USA. Det är mycket och stort som gäller. Återkommer till det senare.

Vi drog tidigt i förrgår morse från Rockland där vi sovit hummern av oss. Trafiken flöt på och vi valde att åka en ringled runt Boston för att inte hamna i köer. Det lyckades faktiskt och vi hade att göra ca 4,5 timme att ta oss ner till Providence i Rhode Island.

En sista kommentar kring trafiken bara. Jag inser ju att jag är så gubbig som det går att bli, men jag kan inte låta bli att kommentera detta. Det verkar som att den amerikanska individualismen har präglat beteendet i trafiken också. Det är otroligt dålig hänsyn som visas mot sina medtrafikanter vid filbyte, eller om man skall ut från en angränsande väg. Sen är det ju det här med det hetsiga tutandet. Man verkar inte ha någon som helst överseende med den som tvekar i trafiken. Jag har vid några tillfällen varit lite försiktig med mina manövrar och det låter sig inte göras. DIREKT så är det någon hetlevrad besserwisser som hänger sig på tutan. Måhända kör jag illa, men det har hänt vid ett flertal tillfällen här och händer i princip aldrig hemma, så det känns mer som att det är kulturellt betingat. Ur den aspekten är det en riktig skitkultur tycker jag. 

Den sista nattens hotell har bokats av pool-junkien Pernilla och vi checkade in på Downtown Providence Mariott hotell. Det "lyxigaste hotellet vi bott på under hela perioden måste tillstås. Vi kastade in väskorna och hoppade i poolen och beställde lunch till poolkanten. Lyxigt och härligt!

Vi hade varken planerat eller någon ork för sightseeing i Providence, så vi hängde vid poolen. 

Spelade Yatzy som jag vann för en gångs skull. Pernilla var lite sur eftersom hon förlorade, men hanterade det efter omständigheterna väl måste jag säga. Grabbarna hade var sin sista önskan som vi ville att de skulle få uppfylld och så fick det bli. Sebbe hade kollat upp ett bryggeri med egen ölpub och ville åka till den en sväng. Vi drog dit och provade några sorter och blev glatt överraskade över stället. De hade bra öl, även om den inte slog i några topprekord i betyg, och det var trevligt inrett och mysig uteservering.

Edvins önskan var att få beställa rumservice, så vi drog hem och beställde middagen till rummet. Han hade sett att man på Grand Hotell får maten serverad på en vagn och var lite besviken på att den här maten kom till rummet i pappkassar.

Det smakade ok och vi ägnade kvällen åt att packa våra prylar inför den sista färden via New York och hem imorgon.

Vis av erfarenhet kring trafiken i landet så hade vi tagit i rejält då vi uppskattade tiden vi skulle behöva på oss igår för att ta oss från Providence till Newark flygplats. Den ligger ju sydost om New York vilket innebar att vi var tvungna att passera själva staden på vår väg, och det brukar kunna stöka till det en del.

Den enda punkten på dagens agenda var att vi skulle besöka The Brownstone Pancake Factory i New Jersey. Detta var ett tips som Pernilla snokat reda på genom sin namne Wahlgrens blogg. Stället är känt för sina excesser kring deras pannkakor, men kanske ännu mer för deras ohyggliga milkshakes.

Förmiddagstrafiken genom Bronx över Manhattan var inte så farlig och vi parkerade utanför pannkaksfabriken vid 13-tiden.  Vi var ju rätt hungriga vid den här tiden eftersom vi åkte 08 och inte hade stoppat för frukost. Men hungern var på något vis välkommen och vi var ju väl medvetna om att vi sannolikt skulle bli mätta på det vi beställde in. Jag valde att inte köpa in någon shake, men de andra beställde varsin.

Ingen drack/åt upp sin shake och INGEN av oss var hungriga då vi en timme senare satte oss i bilen och for till Newark flygplats och lämnade tillbaks den trevliga KIA Sorenton till Thriftys biluthyrning,

Flygplatsen var rätt full med folk denna dag och det tog oss en bra stund att komma igenom med incheckad kylväska och allt. Efter att mina skor med sina iläggsulor blivit fasttagna i säkerhetskontrollen och de nogsamt undersökts för sprängmedel bordade vi planet. Och med detta så var vår lilla sommartripp över, bortsett från flygresan hem som inte är mycket att skriva om.

Vi kan alla konstatera att vi har haft en fantastisk resa med massor av roliga, trevliga, spännande och härliga upplevelser och det har varit ytterst få tillfällen då vi råkat i luven på varandra. Det har mest varit småkrockar vid något tillfälle då vi varit trötta eller på annat sätt stressade. Jag skulle ju kunna säga att det inträffat då vi varit hungriga, men det skulle vara att ljuga eftersom hunger inte direkt kommer att vara det bestående minnet av denna resa. 

Vi har kört 666 mil (coolt !) och från Miami upp till Rockland och ner till Newark igen så passerade vi hela 21 stater.  Florida, Alabama, Mississippi, Louisiana, Arkansas, Tennessee, Kentucky, Ohio, West Virginia, Virginia, Washington DC, Maryland, Delaware, Pennsylvania, New Jersey, New York, Connecticut, Rhode Island, Massachusetts, New Hampshire och Maine.

Mest för vår egen del kanske, men även för den som är intresserad så har vi gjort en lista över lite olika saker som vi alla satt vårt svar på.

Bästa stad:

Edvin – Boston eftersom det var lugnt och skönt och inga skyskrapor 

Håkan – Boston eftersom jag inte hade några förväntningar och det visade sig vara en fantastiskt mysig lugn stad med vackra miljöer och mycket bra utbud på mat.

Pernilla – Boston, ett mindre New York, lätt att ta sig runt, många trevliga och vackra kvarter och hamn.

Sebbe – Nashville, för den coola miljön och musiken. Tycker dock att alla städerna hade sin egen charm.

Den bästa upplevelse:

Edvin – Universal studios och alla de realistiska Harry Potter grejerna som de gjort.

Håkan – Schack upp in och kvällen på bluesklubben vid Cross roads. 

Pernilla – När jag fick se badvakternas färgglada hus på Miami beach IRL, Clearwater med bakpulversanden, universal studios och att se valarna i Boston. Jag var rätt glad i Nashville också med all livemusik.

Sebbe – Att pricka av skjutbana på min bucketlist och rundturen på Jack Daniels

Den bästa maten/restaurangen under resan:

Edvin – 20-platsers restaurangen Catch of the day i Boston 

Håkan – Svårt. Hummern I Rockland är ju svårslagen, men även Mexikanska stället i lilla Havanna i Miami och lilla 20-platsersstället i Boston är mycket minnesvärda

Pernilla – Håller med Håkan att det är väldigt svårt men hummern slog nog allt samt happy hour ostron. 

Sebbe – Italienska restaurangen i New York och alla mexikanska restauranger vi var på.

Det jag tyckt varit konstigast:

Edvin - Att allt vatten på restaurangerna smakar klor och att de är fega på att salta maten och att de tutar för minsta lilla grej i trafiken. Och att toapappret är så tunt så jag har aldrig sett något tunnare. Och att de packar matvarorna åt dig i affären.

Håkan –  Den enorma skillnaden mellan stater och städer. Det är ju som helt olika länder att besöka till exempel Kentucky och Maine. Sen var jag överraskad att ostronen i New Orleans inte var bra utan rätt sumpiga och att de grillade var så fantastiska! 

Pernilla – Att Edvin inte fick komma in och lyssna på jazz i New Orleans men fick gå in i barerna i Nashville (mycket stökigare) samt att han hade åldern inne för att skjuta maskingevär?!?!

Sebbe –Tycker också att toapappret var väldigt dåligt och att de har väldigt dåliga vägar.

Vad kommer vi att sakna mest med USA:

Edvin – Alla restauranger och Universal studio 

Håkan – Att det är som att resa runt i en film. Det är något visst med till exempel amerikanska Diners, jätteportioner, jättestora personbilar, dubbelmoralen kring alkohol och folks allmänna okunskap om allt utanför sin stat eller i bästa fall USA. Låter konstigt kanske men jag gillar det skarpt.

Pernilla – Mycket! Men för att ta något så är det ändå värmen, stränderna och hummern

Sebbe – Mängden och variationen av läsk, godis och flingor. Möjligheten att köpa öl på alla affärer.

Vad har jag längtat efter hemma

Edvin – Att få träffa familj och kompisar. Att få sova utan Sebbe i min egen säng

Håkan – Möjligheten att få laga lite egen mat igen.

Pernilla - Kilsbo, resten av familjen och fibrer (varför finns det inte hårtbröd i USA?)

Sebbe – Sova i egen säng, ordentligt toapapper och att inte vara proppmätt efter varje måltid.

För info så kan jag meddela att bloggen haft mellan 50-95 besökare per dag och det får ju betraktas som rätt mycket. Jag tycker ju att det är kul att skriva ner lite om de resor jag gör och det är superkul att ha kvar som minne att gå tillbaks och titta på även senare. Tack för visat intresse och ha en fortsatt fin sommar alla!