Håkan

Samlag till slut, och stadsbesök i vita huset.
Som nybliven, eller i alla all oerfaren bloggare så har jag förstått att man skall locka läsare genom att ha en inropande rubrik på sina inlägg. Nu är denna rubrik inte enbart en inropare utan innefattar i alla fall två korrekta fakta. Samlaget och stadsbesöket.
 
Kanske resans största välkomnande i sin kategori.
 
En empatisk läsare kan kanske tänka att samlagsdelen av rubriken i någon form återspeglar ömheten mellan två gemåler som reser runt i fyra veckor med två tonårssöner på en roadtrip. Där merparten av övernattningarna görs i dubbelrum med två Queen size sängar som står med ca 50-120 cm mellanrum. SÅ är ICKE fallet. 
 
Avseende ömhet och svingandet av någon form av spö, eller kanske stav, så är det Harry Potter och möjligen Edvin med sin interaktiva trollstav i Universal studios som står för det. I övrigt är det ytterst sparsamt med trolldom på resan. Däremot så är ordet Samlag koppat till en by som vi besökte idag. Och det skall jag mer utförligt beskriva. Stadsbesöket är det andra fakta som har någon form av förankring och det kommer också att avhandlas i inlägget.
 
Capitol building i Washington
  
Vi tog nog personbästa i att komma iväg tidigt från Charleston och drog därifrån kvart i 8 på morgonen. Längs de mil vi avverkade så ökade bergigheten och vegetationen var imponerande med stora träd och djungelliknande växter. Det är svårt att ge någon rättvisa till det vacka landskapet med en bild, men här är ett försök.
 
Backigt, bergit och en hel del dimma.
 
 
Vi anlände till vår för aftonen bokade Airbnb-lägenhet som ligger i utkanten av centrumkärnan. Jag har nu fått tillfällig dispens att boka rum igen och här lyckades jag med att hitta ett superfräscht ställe. Jag kan meddela att även de andra instämmer i detta.
 
Vita huset från norr
 
Vi drog direkt ner på stan och parkerade i närheten av Vita huset. Vi vandrade omkring i området där också ett antal andra kända byggnader finns. Lincoln memorial, Washington monument, Capital Building, Jefferson memorial för att nämna några. De ligger alla runt en gigantisk öppen plats, som väl kan betraktas som en park. Parken är nästan 4 km lång och kanske 200 meter bred. 
 
 
Bäst som vi gick omkring och söp in atmosfären och känslan så såg vi ett par polisbilar med blåljus som kom körande längs parken. Straxt därpå dök polishelikoptern och ytterligare ett par polisbilar upp. Helikoptern flög lågt och det verkade som att de spanade efter något/någon. Ett par minuter senare skulle vi få förklaringen. Då kom vi fram till en väg som korsar parken och där hade Polisen spärrat av korsande trafik och plötsligt kommer det en hel karavan med polismotorcyklar och Chevrolet Suburban i mycket hög fart och med blåljusen på. 
 
 
Vi, eller snarare Edvin noterade att ett par av bilarna hade Pakistans flagga på motorhuven. Det visade sig senare att det var Pakistans premiärminister Imran Khan som var på besök hos Donald. Det var ju rätt coolt att få se själva spektaklet med kortegen. Tjejen som vi såg som satt som förare i den utryckande ambulansen med blåljus som blev stoppad och fick vänta tills kortegen passerat, var inte lika imponerad.
 
Kvällen spenderade vi i vår mysiga lägenhet med lite plockmat och en flaska vin. 
 
 
Dagens övning var något som vi pratat om tidigare och som senaste dagarna har tagit form i vår planering. Det var idag vi skulle besöka området i Pennsylvania där det bor en stor gruppering med människor som kallar sig för Amish.
 
 En Amish-familj som är på väg in till stan.
 
Ett par timmars körning nordost om Washington ligger alltså byn Intercourse. Den hette tidigare Cross Keys, men bytte namn till Intercourse år 1814. Det finns ingen ensidig förklaring till varför namnet valdes men den intresserade kan läsa om detta på byns hemsida.
 
 Ensam ung kvinna på väg till city
 
Det som är mer klarlagt är ju själva gänget som kallar sig Amish. Det är i området runt Intercourse ca 35 kyrkor som består av ca 30-40 personer per kyrka, där varje kyrka har en biskop som sin ledare. Biskopen kan ha flera kyrkor under sig och är det hierarkiska överhuvudet i församlingen. Folket lever efter ett antal regler och förmaningar och har en livsstil som för oss ter sig ålderdomlig. De använder inte bilar eller elekronisk utrustning, bortsett från där de kommer i kontakt med det moderna samhället och tvingas till det.
 
 Traditionell Amish Buggy
 
De klär sig väldigt säreget och har dova färger, ofta svart eller vitt. De karaktäristiska hattarna, samt männens skägg är också utmärkande.
 
 Amish hänger dovt färgade kläder på tork.
 
Många i befolkningen lever på gårdar där de brukar jorden och håller djur. Vår guide Gideon som själv är Amish berättade att många inom Amish nu jobbar på vanliga arbetet, men det handlar då ofta om byggnadsarbeten eller andra hanterverkaryrken och inte till exempel It-branschen.
 
Amish Gideon med sitt vacka skägg och andligt förtappad Håkan med sitt korta.
 
Vi åkte med Gideon på en runda i grannskapet på han vagn som drogs av två hästar. Det var ett lugnt och mycket vackert område där vi skramlade fram mellan fälten och gårdarna där folk bodde och var ute och påtade i jorden. De odlade bland annat majs, sojabönor, hampa, pumpor och örter.
 
Liten Amish gosse i buggy
 
 
Vi var alla uppsluppna och klart påverkade av upplevelsen i byn och av Gideons berättelser. Det är ju fantastiskt att en grupp människor är så fast övertygade om sin sak att de kan leva sina liv i någon form av parallellsamhälle. Nu var vi ju på besök bara i ett par timmar, men känslan man får är ändå att det är ett harmoniskt levnadssätt och att de troligen inte har det mindre bra i sina liv än vad vi som lever i nutidshetsen har.
 
Jag vid tömmarna
 
Vi tackade Gideon och hans vänner för sin generositet att dela med sig av sin värld till oss, och drog vidare nordost mot NYC. Tre timmar senare gled vi saaaaakta med rusningstrafiken genom Lincoln tunnel och in på Manhattan.
Utikten från vårt rum på 57th street
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress